onsdag 18 november 2009

"Snälla, stämpla mig inte"

Detta måste nog vara den bästa i en lång rad av fritänkar-kampanjer: "Please don't label me"
Jag har aldrig hört någon kalla ett litet barn för ett "folkpartistiskt barn" eller ett "socialdemokratiskt barn" men jag har alldeles för många gånger hört personer tala om "kristna barn" eller "muslimska barn". Vi har ingen "skolsocialist" som skolbarn kan gå till om de har funderingar kring sin politiska åsikter men vi har skolpräster (se! Inga "X" behövs) som skolbarnen kan gå till om de har funderingar kring sina filosofiska åsikter. Vi har inte kommunistiska förskolor men vi har religiösa förskolor. Vi har inte skolavslutningar i Moderaternas partilokaler men vi har det i Svenska Kyrkans lokaler.

Glöm heller inte att Svenska Kyrkan fortfarande ansluter spädbarn - spädbarn! - som nya medlemmar.

Jag avskyr detta, och det är därför jag älskar denna kampanjen! Man skall inte uppfostra barn in i en specifik ideologi eller vissa specifika trosföreställningar (och framför allt inte hota med straff eller miste om belöning ifall barnen inte delar föräldrarnas åsikter. Referens se Religion s. 1-∞) utan man bör utrusta barn med verktyg för att de själva skall kunna analysera världen och komma fram till vad de har goda skäl att tro på.

Hjälp barn till att bilda sig en egen uppfattning och "snälla, stämpla dem inte" med deras föräldrars!

söndag 15 november 2009

Den som väntar på att två partiklar skall accelereras upp till nära ljusets hastighet och frontalkollidera med varandra väntar aldrig för länge!

Om en vecka kickar LCH igång igen efter en lång period av reparationer. Hur tror ni att tidningsrubrikerna de närmaste dagarna kommer att lyda, framför allt i samband med släppet av filmen 2012?
Ah, strunta i dem!

Snart får vi djupare kunskap - eller snarare vår första kunskap - om vad vikt faktiskt är för något. Jag gillar att tänka mig en filosof på 1800-talet ställa frågan om vad vikt är för något inför en grupp lärda män för att enbart mötas av väluppfostrat fnitter och en och annan viskning om att mannen inte har alla hamstrar i buren. Vilken banal fråga?! Vikt? Det vet väl alla, vad vikt är?!

Det finns inga dumma frågor...

Nu, 200 år senare, är det den frågan som alla lärda män måste ställa sig och om två veckor kan hela mänskligheten få svaret!

lördag 14 november 2009

Vatten på månnen

Ja, det var väl en god nyhet. Jag gillar framför allt hur artikeln talar om att vetenskapsmännen har trott att det finns vatten på månen under en lång tid men att det är först nu man har kunnat visa att det är så.

Detta är intellektuell ödmjukhet!

Det är något som jag tror att många av oss hade kunnat ta lärdom av. Alla har vi övertygelser som vi värnar starkt, men vi borde alltid sätter övertygelsen i proportion till tillgängliga bevis och avvakta med att göra den fullfjädrar tills dess att vi har den information vi behöver.

torsdag 12 november 2009

Vetenskap & Allmänhet begår ett klassiskt misstag

Studien (som du kan läsa här och här på DN) som jag refererade till i föregående inlägg har jag nu djupdykt i och jag vill passa på att kommentera Del 2 "Tro och religiositet", som jag anser är otroligt missvisande. Detta är också problematiskt då mycket av resten av undersökningen bygger på de kategorier som etableras här.

Varför är Del 2 missvisande?

Avsnittet blandar ihop tro på begreppet "gud" och tro på den faktiska "entiteten gud", vilket är ett väldigt vanligt knep i teologisk diskurs, men det är en distinktion som jag trodde att de som gjort undersökningen skulle kunnat se.

I Del 2 ställde de fem frågor till urvalsgruppen. Dessa var ifall de tror:
• på en personlig gud (10 %)
• på någon slags ande eller livskraft (22 %)
• att gud är något inom varje människa snarare än utanför (26 %)
• inte alls (17 %)
• Jag är osäker på vad jag tror på (24 %)

"Totalt uppger alltså en majoritet, nästan sex av tio, att de på ett eller annat sätt är troende."

Slutsatsen är helt åt skogen, tyvärr. Problemet är att i första frågan så är gud "den faktiska entiteten gud" men i alla de andra frågorna så är "ande", "livskraft" och "gud är något inom varje människa" inte längre en fråga om faktiska entiteter utan om begrepp. Att tro på en "mänsklig ande" eller en "inneboende kraft" är inte att tro att det existerar övernaturliga entitet som påverkar oss människor. Att tro på ett begrepp är alltså inte alls samma sak som att tro på den faktiska existensen av entiteter.

Detta är helt enkelt missvisande. Jag själv, som humanist, skeptiker och ateist, skulle exempelvis kunna skriva under på alla påståenden ovan utom det första och jag är definitivt inte "troende" i någon religiös mening.

Nej, detta var mycket slarvigt gjort av Vetenskap och Allmänhet. Kanske hade det varit bättre ifall de hade konsulterat en humanist och en teist om vilka frågor som vore lämpliga?

Jag har fyra i mitt tycke mycket bättre alternativ till frågor. Tror de:
• att det finns en personlig gud
• att det finns en slags övernaturlig ande eller kraft.
• att det inte finns en personlig gud, övernaturlig ande eller kraft
• Jag är osäker på vad jag tror på

Jag var tvungen att helt ta bort alternativet "att gud är något inom varje människa snarare än utanför" (vilket 26% ansåg). Det då det är en fråga om ifall man tror att begreppet gud beskriver egenskaper inom människan, vilket jag tror att varenda ateist också hade hävdat att det gör. Att hävda att det gör dem som instämde i påståendet till religiöst troende är helt enkelt fel, det är inte en slutsats som man dra ur denna fråga.

Senare vill jag omformulera inledningarna på frågorna ifrån "att (inte) tro på..." till "att tro att det (inte) finns...". Jag måste därtill fråga mig om inte de som först formulerat frågorna medvetet har velat generera missvisande svar. Deras formulering uppmuntrar onekligen läsaren att tolka det kommande som "begrepp" och inte som faktiska "entiteter". Hade de inlett som jag föreslår så hade de undvikit detta.

Resten av studien är hyfsat intressant läsning och mer generella kommentarer hittar du i mitt föregående inlägg. Intressantast är kanske att folk i Sverige har ungefär samma inställning till det mesta oavsett trosuppfattning om det övernaturliga (men med variationer i de områden som man hade kunnat vänta sig).

Den enda slutsatsen man kan dra av del 2 av studien är att:

"10 av 10 svenskar är troende men enbart 1 av 10 tror på en personlig gud"

Tro eller vetenskap - fel fråga

Jag läser på DN idag att även de har tagit del av undersökningen som visar att de som "tror" i mindre utsträckning sätter sin tillit till vetenskap än "icke-troende".

Först tycker jag att valet av ordet "tro" är missvisande. Alla "tror" vi - humanister, kristna som Stephen Hawking. Men all tro är inte likvärdig utan man kan ha mer eller mindre goda skäl för sin tro. När jag tror att evolutionsteorin är den bästa förklaringsmodellen vi har för uppkomsten av nya arter så är detta en tro som det finns väldigt goda skäl att hålla för sann. Det samma kan inte sägas om tron att Moses delade ett hav, att Buddha reinkarneras eller att Muhammed flög på en bevingad häst. Istället borde alltså artikeln tala om:

Religiös tro och vetenskap.

Vilket artikeln också antyder så handlar det heller inte om vilken tro som helst utan främst om de vetenskapliga paradigm som är oförenliga med vissa specifika religiösa dogmer eller traditioner. Om vi tar den amerikanska kristna högern som exempel så tror de på fysikern när denna berättar om hur de radioaktiva ämnena i en atombomb fungerar men de litar inte på samme fysiker när denna berättar om samma ämnen i samband med dateringen av åldern på jorden (vilka många av dem inte vill skall vara över 6-10 000 år gammal).

Problemet är dock att barn till djupt troende religiösa föräldrar får en bild av vetenskap som något fientligt, något som underminerar barnets gudstro, vilket också kan vara sant. Evolutionsteorin är exempelvis oförenlig med idéen om en skapelse, Adam och Eva, syndafallet osv vilka alla egentligen är centrala för kristen teologi. De flesta kristna har dock inget problem med att förena vetenskap och deras religiösa tro och oftast är det den senare världsbilden som modifieras för att passa den tidigare.

Att undersökningen visade att de med religiös tro också i större utsträckning trodde att teologi ("läran om gud" enligt deras definition, "läran om kejsarens nya kläder" enligt min) är vetenskap var inte förvånande, men att samma grupp i större utsträckning trodde att även astrologi var vetenskap förvånar mig. Jag trodde att de som var religiöst troende satte sin tillit till sin/a gud/ar och inte till stjärnorna. Bland djupt troende religiösa kristna finns en fientlig inställning till allt som har med häxor, häxkraft, trolldom och det ockulta att göra och däribland måste vi väl placera astrologi?

Jag hade velat se en mer utförlig undersökning då jag tror att skillnaderna är stora mellan olika trosuppfattningar. Jag tror exempelvis att djupt troende kristna i större utsträckning inte tror på evolutionsteorin men samtidigt inte heller på astrologi medan mer liberala kristna i större utsträckning tror på evolutionsteorin (eller en version av evolutionsteorin som är mer förenlig med deras teologi) och samtidigt tror de i större utsträckning även på astrologi.

Jaja, resultatet av den undersökning står skrivet i stjärnorna!

tisdag 10 november 2009

Är religion en privatsak?

Ett uttalande som väldigt ofta upprepas i diskursen är att "religion är en privatsak". Förbundet Humanisterna har bland annat i många debattartiklar uttryckt denna saken.

Jag delar inte deras uppfattning.

Man kan inte mindre förvänta sig att religion skall vara en privatsak än man kan förvänta sig att någon annan ideologi, politisk eller filosofisk, skall vara en privatsak. Min humanism, exempelvis, är inte något jag håller enbart som privatsak. Istället basunerar jag ut det i etern vid vart tillfälle som bjuds då det är min uppfattning att humanismen är den livsåskådning som ger människan mest frihet, ger mänskligheten störst framsteg och som skapar en mer medmänsklig värld än något annat alternativ. Med denna uppfattning vore det omoraliskt av mig att inte försöka förmå andra att också värdesätta humanismens idéer.

Men jag är inte ensam om uppfattningen att min tolkning är den bästa. Motsatsen är mer sann. Det är därför som dessa skolor måste få lov att mötas på idéernas marknad.

Problemet är att vissa religiösa tolkningar inte är för en fri idéernas marknad. Istället skall barn tvingas på och göras beroende av just deras produkt, gärna så tidigt som möjligt. Så även i Sverige. Vi tillåter inte reklam riktad mot barn i Sverige och samma sak borde gälla för religiös reklam.

Inte heller i det offentliga rummet kan religion förbli en privatsak. Om de religiösa är av uppfattning att deras tolkning är bäst så är det deras moraliska skyldighet att göra allt de kan för att konvertera så många som möjligt .

Här skapas dock ett problem. Religiös diskurs i det offentliga rummet är svårförenligt med ett fungerande demokratiskt samhälle. Uttalanden som bygger på personlig uppenbarelse kan enbart övertyga dem som delar samma eller liknande uppenbarelse och ingen annan. Detta gör att debatt kring religiösa uttalanden blir omöjligt i ett pluralistiskt samhälle. Om någon motiverar ett visst förslag för att de har fått detta uppenbarat för sig personligen av ett gudaväsen antingen direkt, via en heliga man eller genom en helig bok - vilket motargument kan du använda mot det? Inget. Allt du kan göra är att avfärda argumentet och förklara att det inte är övertygande för någon som inte delat uppenbarelsen.

För att en pluralistisk demokrati skall fungera måste uttalanden växlas ifrån religiös till sekulär valuta. Religiös valuta har inget värde i demokratisk diskurs och det för att den omöjliggör diskursen. För att debatt skall vara möjlig måste premisserna, de skäl som presenteras, vara sekulära: alltså tillgänglig för alla skolor och tolkningar.

Så man kanske kan summera denna debatten med att säga att religion omöjligt kan förbli en privatsak men i det offentliga rummet måste religiösa uttalanden omsättas till sekulära.

(Tack till Orsakverkan,, en av mina favvoritbloggar, för ett bra inlägg i denna debatten)

torsdag 5 november 2009

Världens bästa utsikt

Jag har en kärlek till denna typen av projekt - nya, utmanande, storslagna. Jag gillar när vi människor bryter oss fria ifrån våra begränsningar och mer lever upp till vår potential, och ett rymdhotell faller mig därför i smaken! Det är inget tekniskt genombrott, men det var heller inte de fartyg som Columbus använde för att korsa Atlanten, utan där som här är det de efterföljande som är av största vikt. Ett rymdhotell förändrar inte mycket och inte heller gör tre båtar på andra sidan Atlanten det, men efter dem båda kommer en flottilj av ambitioner och intressen. Förhoppningsvis kanske vi kan kolonisera rymden på samma sätt som vi koloniserade den nya världen (turligt nog finns det inga urbefolkningar i rymden omkring oss att utrota).
Utöver att öppna upp för nya intressen i rymden så fungerar dessa projekt som vetenskaplig konst. De är inspirerande. De berättar för oss att drömmar kan gå i uppfyllelse. Detta älskar jag med denna typ av projekt.

Men min kärlek är dock en hatkärlek, måste erkännas. Man måste kunna motivera varför miljarder kronor som kastade ut i rymden är värda mer än de liv på jorden som den summan pengar hade kunnat rädda. Vetenskapliga framsteg är dyra men historiskt sett har de betalat sig själva många gånger om. Givetvis hoppas jag på samma utveckling här. Jag är dock inte säker på att det kommer bli fallet, men jag hoppas det.

Jag antar det är upp till människan att se till att utvecklingen går i rätt riktning och rättfärdigar sig själv i slutändan.

tisdag 3 november 2009

Min boksamling

Jag har en mindre uppsättning böcker i min nya lägenhet för jag får helt enkelt inte plats med fler. Just nu har jag dessutom alldeles för många böcker på min "böcker jag ska köpa"-lista, de flesta om naturalistiska förklaringar av religiöst tänkande samt om neurologi och hjärnans mysterium.

Som ni kan se så har jag de numera religionskritiska klassikerna - Hitchens, Dawkins, Dennett, Harris - men också några apologetiska böcker av Staffan Gustafsson (Kristen på goda grunder), Alvin Plantinga (God and other minds), Hugh Ross (Creation Science) och Alistar MacGrath (Ateismens Illusioner). Jag har två böcker om den historiska Jesus och bredvid dem finner man "Biblisk Historia", Bibeln och Koranen.

Översta hyllan fylls av filosofiska verk och litteratur samt tre böcker om Darwin och därutöver Om Arternas Uppkomst. Däribland finns även en bok skriven av en gammal lärare till mig; Fysik för filosofer. Längre ner hittar vi Carl Sagan och även en bok som innehåller personliga brev som Einstein skrivit.

Som ni märker är det en brist på skönlitteratur i denna lilla samling. Det beror inte på att jag inte uppskattar skönlitteratur utan på att jag har min skönlitteratur på ett annat ställe. Den skönlitteratur som jag gillar att läsa är en som har en historisk, vetenskaplig eller på annat sätt facklig anknytning. Jag läser exempelvis aldrig deckare eller skräckromaner då jag inte anser att de tillför mig någon kunskap. Jag vill kombinera nytta och nöja vilket gör att jag mestadels läser historiska eller populärvetenskapliga böcker.

Den boken i samlingen som betyder mest för mig är varken en religionskritisk, vetenskaplig eller historisk bok. Jag skulle nog dock vilja kalla den för en biografi, en biografi av hela mänsklighetens sämre sidor. Jag talar förstås om George Orwell's Djurfarmen. Det är en bok som man bara måste läsa och, om man redan har gjort det, läsa om den på nytt. Den, och 1984, borde vara obligatorisk läsning för alla.

Grymt!

Om någon skulle kalla mig för ett svin, vilket inte händer ofta men som måste erkännas har hänt vid något tillfälle, så är detta inget som man nödvändigtvis skall ta som en förolämpning. Grisen är väldigt lik människan, så lik att många utav de framstegen i forskning som hjälper oss att medicinskt förstå och behandla oss själva först började med en gris.
Nu har forskare lyckats kartlägga tamgrisens DNA och detta öppnar upp för mängder med kommande forskning och framsteg.

Jag avslutar med att gratulera forskarlaget. Det var säkert ett bökigt arbete och med tanke på hur mycket som kunde ha gått gal't var det grymt svinbra att de lyckades till sist! (Kommer ni på några fler så skriv dem i kommentarerna!)

måndag 2 november 2009

Besök på en ungdomsvårdsskola

Jag samtalade med, mer än talade inför, ett gäng unga tjejer vid en ungdomsvårdsskola i Skåne förra veckan. Tjejernas bakgrund var väldigt olika. Någon hade föräldrar som var Sunnimuslimer, en annan Shia, en tredje hade frikyrklig barkgrund och andra sade sig inte ha haft någon speciellt religiös uppfostran.
Skåne

Det talades om spöken, livet efter döden, framtidstro, vad man har goda skäl att tro på och inte, om kärlek och någon turkisk tv-serie som tydligen hade en skådespelare som jag påminde dem om. Samtalet flöt på så bra att jag ombads att stanna ytterligare en timme efter lunch, vilket jag gladeligen gjorde.

Det som var speciellt med att tala med unga tjejer vid en ungdomsvårdsskola jämfört med en vanlig skola var faktiskt hur ickespeciellt det var. Alla har vi ställt oss ungefär samma frågor om världen och livet oavsett hur svår vår uppväxt har varit eller vilken situation vi nu befinner oss i. Önskan att diskutera livets stora frågor finns där alltid.

lördag 31 oktober 2009

Carpe vitam tuam

Det Cerebrala Slagfältet är över. Allt som tar slut utgör inte nödvändigtvis början på något nytt, men i detta fallet så gör det just det.

När dammet har lagt sig och slaget är över inser vi alla vad som verkligen är viktigast här i livet. Det är livet självt. Så ur ruinerna från Det Cerebrala Slagfältet kommer Carpe vitam tuam - fånga livet!

Välkomna!