Ett uttalande som väldigt ofta upprepas i diskursen är att "religion är en privatsak". Förbundet Humanisterna har bland annat i många debattartiklar uttryckt denna saken.
Jag delar inte deras uppfattning.
Man kan inte mindre förvänta sig att religion skall vara en privatsak än man kan förvänta sig att någon annan ideologi, politisk eller filosofisk, skall vara en privatsak. Min humanism, exempelvis, är inte något jag håller enbart som privatsak. Istället basunerar jag ut det i etern vid vart tillfälle som bjuds då det är min uppfattning att humanismen är den livsåskådning som ger människan mest frihet, ger mänskligheten störst framsteg och som skapar en mer medmänsklig värld än något annat alternativ. Med denna uppfattning vore det omoraliskt av mig att inte försöka förmå andra att också värdesätta humanismens idéer.
Men jag är inte ensam om uppfattningen att min tolkning är den bästa. Motsatsen är mer sann. Det är därför som dessa skolor måste få lov att mötas på idéernas marknad.
Problemet är att vissa religiösa tolkningar inte är för en fri idéernas marknad. Istället skall barn tvingas på och göras beroende av just deras produkt, gärna så tidigt som möjligt. Så även i Sverige. Vi tillåter inte reklam riktad mot barn i Sverige och samma sak borde gälla för religiös reklam.
Inte heller i det offentliga rummet kan religion förbli en privatsak. Om de religiösa är av uppfattning att deras tolkning är bäst så är det deras moraliska skyldighet att göra allt de kan för att konvertera så många som möjligt .
Här skapas dock ett problem. Religiös diskurs i det offentliga rummet är svårförenligt med ett fungerande demokratiskt samhälle. Uttalanden som bygger på personlig uppenbarelse kan enbart övertyga dem som delar samma eller liknande uppenbarelse och ingen annan. Detta gör att debatt kring religiösa uttalanden blir omöjligt i ett pluralistiskt samhälle. Om någon motiverar ett visst förslag för att de har fått detta uppenbarat för sig personligen av ett gudaväsen antingen direkt, via en heliga man eller genom en helig bok - vilket motargument kan du använda mot det? Inget. Allt du kan göra är att avfärda argumentet och förklara att det inte är övertygande för någon som inte delat uppenbarelsen.
För att en pluralistisk demokrati skall fungera måste uttalanden växlas ifrån religiös till sekulär valuta. Religiös valuta har inget värde i demokratisk diskurs och det för att den omöjliggör diskursen. För att debatt skall vara möjlig måste premisserna, de skäl som presenteras, vara sekulära: alltså tillgänglig för alla skolor och tolkningar.
Så man kanske kan summera denna debatten med att säga att religion omöjligt kan förbli en privatsak men i det offentliga rummet måste religiösa uttalanden omsättas till sekulära.
(Tack till
Orsakverkan,, en av mina favvoritbloggar, för ett bra inlägg i denna debatten)
Jag har aldrig hört någon kalla ett litet barn för ett "folkpartistiskt barn" eller ett "socialdemokratiskt barn" men jag har alldeles för många gånger hört personer tala om "kristna barn" eller "muslimska barn". Vi har ingen "skolsocialist" som skolbarn kan gå till om de har funderingar kring sin politiska åsikter men vi har skolpräster (se! Inga "X" behövs) som skolbarnen kan gå till om de har funderingar kring sina filosofiska åsikter. Vi har inte kommunistiska förskolor men vi har religiösa förskolor. Vi har inte skolavslutningar i Moderaternas partilokaler men vi har det i Svenska Kyrkans lokaler.
